Fick i morse höra om den tragiska olycka som hände igår i en skola i Spånga.
En 8-årig pojke som avled efter skadorna av att ett handbolls mål trillat över honom.
Det är fruktansvärt att det händer, att barn rycks från jorden allt för tidigt, att föräldrar ska behöva uppleva ngt sånt fruktansvärt.
Barn ska vara barn och ska absolut aldrig behöva se eller vara med om något sånt här.
Mina tankar går såklart till pojkens föräldrar och dem barn som var närvarande när olyckan hände.
Jag har alltid tyckt det varit fruktansvärt när olyckor händer och när barn rycks bort, men nu som mamma påverkas jag mer.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan Nea, vad vore jag utan henne?
Jag skulle inte vara lika klok, inte lika glad, inte lika tacksam och inte lika stolt.
Jag vill att Nea ska leva och växa upp i en fin värld. Jag kan inte skydda henne från livets alla utmaningar eller grymheter. Jag kan inte alltid vakta vid hennes axel, även om jag så vill.
Jag kommer inte att se, höra eller känna allt hon tänker eller gör.
Men ngt jag vet att jag kan är att ge henne massa kärlek, respekt, tillgivenhet och lyhördhet.
Jag älskar dig Nea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar