Igår när jag såg på nyheterna var det ett reportage om soldaterna, Gunnar Andersson och Johan Palmlöf, när dem landade på Ärna flygplats.
Det gick kalla kårar i min kropp och jag kände hur hela jag stelnade till när jag såg kistorna.
Vackert och så fridfull i dimman men samtidigt så otäck och läskigt.
Jag har fått förfrågningar om min bror befinner sig där, i Afghanistan, och svaret är NEJ han är hemma på svensk mark.
Mina tankar går till soldaternas familjer och anhöriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar